Som om det aldrig har hänt..

ååh fortfarande sjuuuuk........ men inte så himla farligt längre. MEN min hals gör så äckligt ont, smakar illa gör de också...

Jag har inte skrivit på ett tag nu, jag har tänkt men jag har ej vetat vad jag ska skriva. Mycket tankar, massa nonsens och skit som man inte ens pallar att skriva ner.

På måndag börjar jag plugga, det var ett tag sen nu.. som jag pluggade alltså. Annars är det väl bara, vad kan det vara, 2-3 år sen som jag gick ut ur gymnasiet utan betyg och på IV. Hade dock inte behövt gå på IV mer än ett år men jag hoppade av både media och hotell&resturang efter någon enstaka månad bara.. När jag gick i media så blev jag sjukskriven för deprission resten av läsåret. På HR så festade jag helt enkelt för mycket så jag pallade tillslut inte ens upp ur sängen för att komma iväg så jag skrev sedan över mig på IV efter ett tag. Först skulle jag bara få en paus från HR och praktisera på min gamla högstadieskola som mattant, (ha ha?) Jag gick dit någon dag innan jag skulle börja och lämnade kockkläderna men sen kom jag aldrig dit. Jag sket i det. Jag orkar inte. Sen efter det så trixades och fixades det och jag börjar på Iv istället och börjar praktisera. aw skit.. nu börjar de här gå för långt jag orkar inte dra min livshistoria. det jag skulle komma fram till var att ja pga skolk och skit ända sedan åkurs 8 så har jag väl inte egenligen pluggat på riktigt på snart 9 år? omg.. Visserligen gick jag ut med G i alla grundämnerna i 9an förutom matematik som jag för övrigt inte har svårt för utan bara har tyckt är trist. Jag fixade mattebetygen genom ett prov som sammanfattade mina kunskaper i IV och blev godkänd.

....

Men hur som helst ska bli kul och intressant , jag känner mig taggad att börja plugga..

godnatt

I onsdags gick en vän bort, min pojkväns bästa vän. Jag hann inte känna han så länge, sen i augusti. Han var bara en bekant innan. Men det kändes som att vi hade kunnat bli jätte bra vänner. Alltså jag har inte lätt för människor, jag tycker inte om vem som helst. Har svårt att lära känna pga min socialfobi. Han hade också socialfobi, det är inte så ofta man lär känna någon annan med socialfobi. Men det kändes skönt att kunna prata med någon som verkligen förstod mitt problem med det sociala, någon som inte kom med absurda råd om hur jag kan göra fast dem egenligen inte vet hur det känns. Den kvävande känslan när man försöker vara social men det inte går, och bara helst vill försvinna ut i tomma intet.

Alltså det känns så sjuukt, jag kan fortfarande inte smälta det. Jag har inte riktigt fattat att han är död.

Rest in Peace Linus Rantalainen <3 vi saknar dig

jag har ingen aning om vad jag ska skriva. Har inte mått så himla bra idag, mycket känslor som kommer upp ibland. Det känns bara så tungt ibland att leva men jag vet att jag måste få må dåligt för att veta hur det känns att verkligen mår bra. Som tur är är det inte alltid lika tungt längre som det var för bara lite mer än 2 år sen. Allting börjar ändå att ljusa nu för mig, och jag har mål i mitt liv. Vilket jag inte hade förut, det känns skönt..

**

Jag vet inte vad jag skulle göra utan min Mico, min älskade fina underbara kille. Vi har det faktiskt bra han och jag i vårat förhållande, klart vi har oförsonliga meningsskiljaktigheter ibland. Man kan inte alltid tycka lika om allting.

Hur kul skulle de vara lixom? Det är iallafall ingenting så stort att det blir världens problem.

Igår på lucia hade vi våran årsdag, <3 Min underbara lagade mat åt oss, åh han e så fin <3

hejsvejs

'Coz it's so hard to meet, the eyes that I see.

When I try to open up my heart,

There's something inside me 'n I know it's good.

But understanding is missunderstood

At the end of a smile, there's a laugh 'n a half

*

Sitter framför datorn i min lägenhet, känner mig tankspridd. Även fast jag inte riktigt har någon aning om vad som rör sig i mitt huvud. Det känns bara som att det är lite kaos, men det är väl okej att det är så vissa dagar också. Gäller bara att sätta sig och rensa ur det som finns i skallen även om det bara är en massa rappakalja.

Blir väl antagligen lite lugnare då.

Ska försöka få ordning på mig själv nu och fortsätta att städa, blir film lite senare.. finns inget mysigare än när man städat och sedan lägga sig i soffan framför en bra film...

Vi hörs..

**

Behöver min positivitet tillbaka, som vanligt efter krångel med pengar och räkningar varje månad. Ska bli underbart att få studielån sen och slippa försörjningsstöd. För mig betyder det inte bara att jag får plugga upp betygen trots att det blir knapert med pengar för mig blir det plugga upp betygen och få det bättre ekonomiskt. Ingen som ska dra av pengar för att man råkat få in lite extra. Förstår fan inte folk som säger att man vill leva på försörjningsstöd. Alltså det är ju bara idiotiskt att tro det. Man har ofta inget annat val. Testa några månader själv och se om man får så mycket pengar så att man inte ser någon anledning att börja jobba. Men hallå 3720kr får man i det är det inräknat att man ska kunna äta mat minst 3 ggr om dagen, telefon&internet, hygienartiklar, kläder. Och minst 2ggr om året behöver man införskaffa nya skor för dem gamla har blivit så slitna för att man endast har ett par att ha på sig.

Sen kanske man behöver skaffa sig en vinterjacka också, och oftast får man avslag om man ansöker om det.

Själv har jag gått runt i trasiga kläder så länge jag har haft försörjningsstöd, och ibland kanske jag köper något klädesplagg men då sitter jag sen där och måste skjuta upp någon räkning för jag måste ju ha råd med mat. I ochmed att jag har haft så lite pengar har jag tagit saker på avbetalning, räkningarna dimper ner i brevlådan och hela min värld blir till ångest. Jag har varit så nära på att strunta i, men jag vill inte hamna hos kronofogden. När jag klarat mig så här långt på lite pengar så kan jag klara mig lite till. Men man orkar inte hela tiden bara klara sig, att få det gå ihop fast att det ser omöjligt ut.

**

åh skönt o få ur sig lite skit hehe..

**

Jag bjuder på en bild på mitt julfönster :)

Tjoho!

Har inget vettigt och skriva idag, så jag bjuder på denna ist! Blir helt till mig när jag lyssnar på denna, helst på hög volym oxå! sååå kom igen systrar och bröder nu skakar vi rumpa!

eeeeeeee yooooooo dididididiididiididii :P

Även om jag kanske inte är så social, men jag följde åtminstonde med. Jag försöker iallafall. Jag förstår kanske om jag verkar konstig och otrevlig, men det är inte lätt att ha socialfobi. Usch, jag skäms att säga att jag har det.

Det är jobbigt, jag vill ju gärna prata och lära känna.

men ja..

**

Nu är min lillasyster hemma hos oss, åh stora tjejen med lösögonfransar.. snälla krymp, min lilla prinsessa. Snart fyller hon tonåring, vart tog tiden vägen?

Men ska laga korv och pommes med bea sås. Och senare blir det film och chips och julmust mys med syrran och älskling.. Ja va mysigt. Jag älskar lördagar..

**

Men men, hejdå

Först och främst vill jag lägga en liten hälsning till min Mommo ♥ Jag älskar dig, tro ingenting annat. Du är viktig för mig.

---

Ja,  det känns himla skönt att livet är på G nu. Det börjar äntligen hända saker i mitt liv, och det är bara jag som hade kunnat få det att hända. För det händer absolut ingenting så länge jag sitter kvar på mitt arsle i soffan och kollar på tv och försöker att glömma verkligheten. Om jag inte gör någonting nu kanske jag står där om 20 år och undrar varför livet bara rann ur mina fingrar. Och blir stämplad som ett omöjligt fall av allmänheten.

Jag vill inte dit, jag vill inte vara en klient hos sociala myndigheten, leva på försörjningsstöd, bli slussad hit och dit av arbetsförmedlingen till olika praktiker och aldrig få någon egen lön. Alltid ha någon som står högt över mig.

Jag vill vara min egen boss, och jag är min egen boss i mitt liv! Det är jag som bestämmer vad jag vill göra, vad jag ska göra, vad som ska ske i mitt liv.

Idag ringde socialen till mig, ska avsluta kontaktperson grejen. Och i och med det blir jag avslutat hos socialtjänsten.

Nu på riktigt är jag min egen chef, nu har dem ingenting att säga till om längre. Och det är så himla skönt.

Och snart börjar jag plugga då behöver jag inte ha försörjningsstöd längre, då blir jag självförsörjande.

Förstå känslan? JA! fyfan vad underbart.. Jag vill aldrig tillbaka dit igen.

Jag kan inte ens förstå att människor tror att man vill leva på socialbidrag, det finns ingenting posetivt med det.

Ingenting. Det enda man får på sig är krav efter krav, och man blir kontrollerad över allt man gör. Man måste nästan redovisa varenda steg man tar. Vem vill egenligen ha det så?

Man får inte ens lämna landet under "biståndstiden"... hur låst blir man inte? aaaaah fyfan det ska bli så himla underbart att slippa det.

Här är en bild på våran lilla tjej, bara 12 veckor gammal. Åh hon va så liten. Nu är hon 10månader. Tiden går så himla fort.

Hej,

idag var jag på värjan (service center) och prata om studier, kom fram till att jag ändå tänker att gå i skolan.

Blir inget distans, jag hade ställt in mig på att det skulle bli tidiga morgonar och sena eftermiddagar. Och att jag skulle få plugga typ 8 ämnen. HAHA. åh jag var så fel ute.

Det blev 4 ämnen, jag fick välja vilka jag ville börja med.

Det blev:

• Matematik A
• Svenska A
• Engelska A
• Samhällskunskap A

Kommer endast att ha en tidig morgon då jag börjar klockan 8, sen är det klockan tio förutom fredag då börjar jag 12.45!! haha shit.. Och måndagar då slutar jag 17.00 men jag har 3 timmars håltimme mellan halv 12 och 3. Åh alltså, jag blev så glatt överasskad. :P

Det blir inte en sån jobbig övergång som jag hade trott. Fan vet ni, jag, du, jag kommer klara det här. Jag kommer fan klara det här!

Ett steg framåt, mot mitt mål. Självförsörjande, och ett hus på landet. Jag ska dit, jag lovar.

*

*

och en till sak, imorgon ska jag på Twilight breaking dawn part 1. åh jag är så lycklig hehe :P åh jag är sån nörd! haha

*

*

---

Bjuder på en bild på lilla Herkku som var med mig på praktiken, här vill han ha min smörgås.♥

Nu har jag lämnat han hos Linn, är alltid mysigt att ha han några dagar, kul för Sky oxå .

ssk

Jag trodde att det gick att plugga på halvdistans alltså halva tiden i skolan och halva hemma. Men fick veta att det var antingen eller. Så nu har jag suttit och vägt för och nackdelar.

Jag har ju lixom en hund att tänka på, men sedan är vi ju också två stycken som har hunden tillsammans.

Jag önskar mig lite uppbackning från hans sida, att han kunde låta mig plugga utan att behöva tänka på hunden hela tiden.

En av fördelarna med att vara hemma och plugga är att jag bestämmer själv vilka tider, jag kan göra eget schema och skriva in promenad med Sky på schemat.

Men också nackdelen är att om jag pluggar distans så har jag telefon och mailkontakt med läraren,

visst mail känns som inga problem, men jag har sådana stora problem med att ringa.

Då är det lättare om jag är i skolan, för jag har lättare att be om hjälp IRL.

En annan fördel med att vara i skolan är att jag får träna på det sociala, vilket är en av stegen bort från socialfobi.

Och en annan fördel är rutiner, jag får också mer press på mig att lära mig att komma i tid!

Nackdelen är långa dagar, och tidiga morn'ar. Jag måste ju få tid för min hund också.

åh, jag blir galen.

Men har möte med studievägledaren på onsdag, då får jag väl ett större perspektiv om hur allt kommer att se ut.

Förhoppningsvis har jag kommit fram till ett beslut då.

Hejdå

Här är min fina Sky, busiga tjejen. <3

Precis kollat klart på film, och sedan försökt att väcka min kära pojkvän, och som vanligt vägrar han gå upp.

Aningen störande faktiskt.

Och grannens jävla tvättmaskin dundrar o bullrar så det låter i hela lägenheten,

jag blir så jävla irriterad. Dem klagar på att min hund skäller medans deras tvättmaskin låter så inihelvete att man knappt hör sig själv tänka.

Jag gör ju allt jag kan för att få min hund att vara tyst men va fan gör dem åt sin tvättmaskin. Köp en ny för helvete så blir det tyst.

Kanske blir en tur till åkersstyckebruk idag, får se vad mannen säger. Kanske åker själv annars.

Vad i helvete ska jag hitta på nu då? sitta och sur. nä jag tror inte det.

hejdå

Det är ett jävla helvete att ha denna socialfobi.

Jag saknar att ha en tjejkompis som jag alltid träffar varje dag, eller iallafall nästan varje dag.

Alltså som jag bara kan sitta och snacka skit och hälla i oss ohälsosamma mängder med kaffe,

röka så mycket cigg att röken bara pyr ut ur öronen.

Men jag förstår inte hur jag kan skaffa mig det? När jag är för rädd för att lära känna nya.

Jag har ju mina fina underbara väninnor, men antingen så bor dem inte i stan eller så finns det lixom inte tillräckligt med tid för att ses. För alla har ju skaffat sig olika liv.

Men det kanske är meningen att mitt liv ska vara såhär? Att jag träffar mina vänner då och då, fikar och snackar skit.

Klagar på våra liv, som vi egenligen är rätt nöjda med, oftast iallafall.

Jag kanske aldrig mer kommer att ha den där tjejkompisen som jag vet att jag kommer att träffa varje dag,

och att vi kommer sitta och snacka skit och dricka kaffe hela dagarna, plus andra skojiga saker man kan hitta på med en väninna.

Men tiden får utvisa vad som sker.

hejdå

När min telefon ringer, och det är samma nummer som terrat mig hela veckan. Så jag tänkte, ja men vad fan det kanske är arbetsförmedlingen eller nåt så jag svarar. Och tro fan att det var dem här marknadsundersökningarna som försöker sälja omega3 till mig, jag lyssnar snällt och försöker avleda artigt genom att skylla på min ulcerös colit.

Och säger att jag måste rådfråga med min läkare först, hon försöker ändå säga att hon vill skicka och om jag inte får ta ja då kan jag ju ge bort dem till någon.

Ja men du, tack så jävla mycket. Hör du inte vad jag säger? Jag vill inte ha!! Sa fan och hans jävla moster.

Det som känns lite eller mycket jobbigt är att om jag söker nummret på internet så finner jag ingenting,

så jag kan inte skicka ett mejl och be dem ta ur mig ur deras system or whatever. Som jag gjorde senast ett nummer trakasserade mig.

Ja.. men dem gör väl bara sitt jobb..

HA

hejdå