Som om det aldrig har hänt..

Det är ett jävla helvete att ha denna socialfobi.

Jag saknar att ha en tjejkompis som jag alltid träffar varje dag, eller iallafall nästan varje dag.

Alltså som jag bara kan sitta och snacka skit och hälla i oss ohälsosamma mängder med kaffe,

röka så mycket cigg att röken bara pyr ut ur öronen.

Men jag förstår inte hur jag kan skaffa mig det? När jag är för rädd för att lära känna nya.

Jag har ju mina fina underbara väninnor, men antingen så bor dem inte i stan eller så finns det lixom inte tillräckligt med tid för att ses. För alla har ju skaffat sig olika liv.

Men det kanske är meningen att mitt liv ska vara såhär? Att jag träffar mina vänner då och då, fikar och snackar skit.

Klagar på våra liv, som vi egenligen är rätt nöjda med, oftast iallafall.

Jag kanske aldrig mer kommer att ha den där tjejkompisen som jag vet att jag kommer att träffa varje dag,

och att vi kommer sitta och snacka skit och dricka kaffe hela dagarna, plus andra skojiga saker man kan hitta på med en väninna.

Men tiden får utvisa vad som sker.

hejdå